Vad händer egentligen på båten Handala? Vad är det som får kända och okända människor att åka med ett skepp som kan komma att utsättas för attentat och som sannolikt inte kommer att komma fram till sin slutdestination? Så här var det när Ship to Gaza lade till i Malmö för att därefter segla mot Köpenhamn, på sin färd mot Gaza.
Vattnet glittrar runt den knubbiga träbåten Handala som kommer in mot Ångbåtskajen i centrala Malmö den åttonde maj. En folkmassa välkomnar båten med slagord, leenden och händer i luften som vinkar till hälsning. Det är inte vilken båt som helst, och det syns på långt håll: Tre stora palestinaflaggor är hissade i fören och många små flaggor i girlander fladdrar i vinden. Texten From the river to the sea – Palestine will be free, står skriven på en av båtens akterväggar, vid sidan av målade olivgrenar och en stor, knuten näve.
Precis som tidigare år handlar båtfärden om att uppmärksamma Israels illegala blockad av Gaza. Det är för detta som Dalia Kababo från den danska rörelsen Stop Annekteringen har kommit ombord för att åka sträckan mellan Malmö och Köpenhamn.
- Vi måste göra allt som står i vår makt för att synliggöra vad som händer, säger hon. Ett fullskaligt folkmord pågår i Gaza och blockaden är en förutsättning för att det kan ske. Människorna som bombas i Gaza är instängda bakom den höga muren, och Israel hade inte kunnat stänga av införseln av mat, vatten, el och nödhjälp om blockaden inte hade varit på plats.
Handala stannar nästan två dygn i Malmö, samtidigt som många palestinavänner besökt staden för att protestera mot Israels deltagande i Eurovision. Stora och små demonstrationer avlöser varandra på land, och alldeles vid båten pågår uppträdanden. Mikael Wiehe, Stefan Sundström och General Knas är några av dem som spelar sin musik för Palestina. En strof från General Knas låt Solidaritet, handlar om Ship to Gaza:
Hälsa dem där nere att vi kommer snart
Behöver varandra, det är så uppenbart
Se vi kommer snart […] med solidaritet
Många är också de som vill visa solidaritet med Palestina såväl som med Ship to Gaza. Bröderna bakom malmöföretaget Palestine Drinks kommer med en pall med 2500 burkar Palestine Cola som levereras på kajen. Flera restauranger bidrar med mat, och i mässen finns olika grytor, friterat bröd, kakor och bakelser på ett stort rött bord för alla att mumsa på.
Innan båten ska avgå mot Köpenhamn vid lunchtid den tionde maj, kommer religionshistorikern Mattias Gardell ombord en stund. Han är en av grundarna av Ship to Gaza och han var med på båten Mavi Marmara 2010. Den attackerades av den israeliska militären när båten fortfarande befann sig på internationellt vatten och nio personer sköts till döds.
- Israel hade då upprättat en blockad mot Gaza i strid mot internationell rätt, säger Mattias Gardell. Vi ville utmana blockaden genom att segla dit med en båt, och bjuda in alla att titta på när vi gjorde det.
Uppmärksamhet uppnåddes då, till priset av flera döda. Men Israels blockad av Gaza har fortsatt, precis som att aggressionerna och landutvidgningarna har fortsatt, apartheidsamhället har bestått och många palestinier har årligen mördats, fängslats och torterats. I år är läget än mer akut. Mattias Gardell tror att utsikterna för att båten kommer fram är små.
- Israel har för länge sedan lärt sig att hantera liknande aktioner. Men det pågår ett folkmord och palestinier behöver erkännas som människor. Därför behövs uppmärksamhet.
Båtfärden är, menar alltså Mattias Gardell, en del i de processer som krävs för att Ship to Gazas mål ska kunna nås: Att återupprätta folkrätten och att bryta blockaden av Gaza.
Innan båten lämnar Malmö hoppar Mattias Gardell av igen, och besättningen och passagerarna samlar sig för att ropa farväl till alla. Stämningen är varm och vi ler när vi möts i de trånga utrymmena som måste passeras för att komma från fören till aktern, in i mässen eller upp eller ner för trapporna som binder samman båtens tre plan. Alla ombord vet vad som händer i Gaza och på Västbanken, och vi är alla här av den anledningen. Vissa av oss är palestinier som själva levt under Israels terrorregim, men denna vinter har uppdateringarna från Gaza kommit i en daglig, strid ström och innehållet i dem har nått nya nivåer av råhet. Den varma stämningen är därför också tung, och känslorna ligger på ytan. En i besättningen gråter mot havet när vi kommit ut en bit. Majvädret är friskt och molnigt, och det är ganska kallt ute på vattnet trots att det inte blåser särskilt mycket.
Content creatorn Eyad Abo Yousef gör ett inslag till instagram ute på däck, som publiceras på hans kanal @eyadaboyousef. Han säger att han arbetar mot Israels propaganda och uppmanar alla att använda sina röster.
- Vi måste fightas emot deras propaganda, och visa sanningen. Det är ingen bra idé att gömma sig, vi måste stå upp och visa dem att vi fortfarande finns här.
Ivan Olausson Klati, alias General Knas, har åkt med Ship to Gaza förut, 2012.
- Nu har vi resultatet av blockaden som vi ville uppmärksamma då. Det pågående folkmordet har eskalerat och det är mångdubbelt värre.
Han säger att det är en stor ära att ha blivit tillfrågad om att komma med, men påpekar att det är bekvämt att åka över Öresund i milt väder. En helt annan sak är att åka den sista biten, över Medelhavet. Det är starkt av dem som gör det menar han, men säger också att repressionen mot palestinier och mot alla som protesterat för Palestina världen över, har stärkt motståndskrafterna och att det bara blir fler som kan tänka sig att utsätta sig för risker som att åka till Gaza.
Jeanette Escanilla som är Ship to Gazas ordförande berättade innan hon, liksom Gardell, hoppade av båten i Malmö, varför hon kommer att åka med just sista biten.
- Jag är mer upprörd än jag är rädd, sade hon. Det är en obeskrivlig aggression som riktas mot Gaza. Den är monstruös, de krossar barns huvuden. Vi behöver gå från ord till handling.
Hennes argument går med andra ord i linje med General Knas’, och det är många som vill åka, berättade hon.
- Vi har fått säga nej till så många människor. Det görs ett ordentligt arbete med att välja ut vilka som får följa med sista sträckan. Det behöver vara ett starkt team. Men världen har också ögonen på Israel. Det är ett skydd att folket världen över är på vår sida.
General Knas nyskrivna låt Calling out for peace ska vara med i Falastinvision ”Den folkmordsfria musikfestivalen”. Festivalen hålls dagen efter Handalas avfärd, samtidigt som Eurovision den elfte maj, i Malmö. Låten handlar bland annat om hur människor nu reser sig mot Israels terror. En strof lyder:
I hear the people calling, calling out for peace
Calling out for justice in the Middle East
Free Palestine, we go the streets
Just att gå ut på gatan är något som både General Knas och hans fru Huda Al-Kabani ägnat mycket tid åt denna vinter. Huda Al-Kabani representerar organisationen Kuffiyeh.dk på båten, en dansk organisation som samlat många hundra tusen människor till demonstrationer sedan oktober. Hon håller ofta tal och agiterar för att hålla engagemanget vid liv och inte tappa hoppet.
- Den palestinska motståndsrörelsen är stark i Köpenhamn. Jag vill inte uppleva den här smärtan utan att göra någonting. Men att fortsätta kämpa, insistera och hoppas, innebär också en smärta som kommer med det.
Att vara med på Handala innebär för Huda Al-Kabani att stå upp för kravet på att bryta blockaden. Hon kommer att gå av i Köpenhamn men hon säger att det vore en ära att få följa med sista sträckan, trots riskerna.
- Det finns inget bättre sätt att leva än att stå upp för något som är så meningsfullt, säger hon.
Bordet, i mässen där vi sitter, tar upp nästan hela utrymmet och är omgärdat på tre sidor av en smal bänk. Folk kommer och går. Filmarna Talat Butt och Wafa Jamil från Nordic Palestinian Film Festival försöker få ordning på kamerautrustningen, men det är lite bökigt. Det trånga utrymmet gör att man måste flytta in för att ge plats åt nykomlingar, och sedan hela vägen runt för att komma ut igen. En svag lukt av motorolja från maskinrummet blandar sig med dofterna av maten. Väggarna pryds av barnteckningar med hälsningar till Gaza. De har målats av barn som besöker båten längs vägen, berättar Trond Zweidorff som seglat från starten i Oslo och kommer att hoppa av i Tyskland. När vi börjar närma oss Danmark går musikern Imad Al Tamimi till aktern på övre däck för att repa lite innan ankomst. Han kommer att spela traditionella palestinska låtar på stränginstrumentet oud – som han själv skrivit texter till – när vi anlänt Köpenhamn.
- Låtarna handlar om, och uppmuntrar, motståndet i Palestina, säger han. Det är mest arabiska låtar men jag har börjat inkludera strofer på svenska och engelska också så att folk här ska känna igen sig lite.
En ganska lång bit seglar vi nära land på väg in mot Köpenhamn. En liten båt som kör så att vattnet sprutar möter upp oss. Ombord syns tre personer med stora leenden som är klädda i palestinska flaggor. Här och där på land syns folk med flaggor i hand. De har cyklat eller kört ut för att vara bland de första att få hälsa Handala välkommen. Lördagens stora demonstration har organiserats – av Huda Al-Kabani – så att slutpunkten är kajen vid Nyhavn där Handala ska lägga till. På långt håll ser vi en stor folkmassa och många flaggor. Solen har brutit fram bakom molnen och Imad Al Tamimi spelar en låt till tonerna av Bella Ciao:
Åh Falastina
Vi vill göra
Allt för dig, allt för dig, allt för dig, dig, dig
Du ska aldrig
Vara ensam
För alla stöttar dig
Av: Emma Eleonorasdotter, medlem i Ship to Gazas redaktionsgrupp
Foto: Sandra Barrilaro
Bildtext: Kim DeMåne, alias @delicious_brains, här fotograferad med sin dotter, är konstnären bakom olivträdet som målats på hyttens vägg mot främre däck. Rören som sticker ut ur väggen ger konnotationer av ett hjärta, precis som olivträden är Palestinas hjärta. När olivträd huggs ner, växer de upp igen, liksom kommande generationer palestinier kommer att återbefolka ett fritt Palestina
