Tack Göteborg!

Regnet faller stadigt över Stenpiren när Handala II väntas till Göteborg. Vinden drar in från älven och paraplyerna breder ut sig över kajen. Trots vädret samlas mellan 100 och 150 personer under dagen för att visa sitt stöd för Palestina och för kravet att blockaden mot Gaza måste hävas.

Under hela arrangemanget råder en varm och välkomnande stämning trots det ihållande regnet. Besökare samlas kring försäljningen av t-shirts, väskor och kepsar med palestinska motiv. Många söker skydd under paraplyer och regnjackor medan andra står kvar ute på kajen. Regnet dämpar inte engagemanget. Tvärtom verkar det stärka känslan av gemenskap bland dem som samlats.

Konferencier Jonatan Michanek hälsar välkommen och presenterar dagens program. Med säker hand leder han publiken genom eftermiddagens musikinslag och tal. Ett värdigt lugn råder över folksamlingen, en samlad kraft kring vikten av att inte glömma det som sker i Gaza.
 

Musiken får tidigt ta plats. Kofia framför sång och tonerna bär ut över kajen och får människor att stanna upp. Regnet fortsätter falla, men uppmärksamheten är riktad mot scenen och budskapet.

Därefter tar Spartacuskören plats tillsammans med Stefan Almqvist. Rösterna stiger mot den grå himlen och fyller Stenpiren med sång.
 

Efter en kort paus kliver Gert Gelotte fram till mikrofonen. Han talar om vikten av att fortsätta se, fortsätta reagera och fortsätta berätta om det som sker. I en tid då nyhetsflödet ständigt rör sig vidare blir hans ord en påminnelse om att vissa frågor kräver uthållighet och engagemang.

Näste talare är Henry Ascher. Med lugn och tydlighet riktar han fokus mot människorna bakom siffrorna, barnen, familjerna och de civila som lever mitt i krigets verklighet.

Senare under eftermiddagen tar Ellen Hansson över scenen. Sångerna och musik skapar ett andrum samtidigt som de förstärker dagens budskap om solidaritet och medmänsklighet. Människor lyssnar, samtalar och väntar tillsammans.

En längre paus följer medan musik spelas i väntan på båtens ankomst. Blickarna söker sig regelbundet ut mot älven. Förväntan växer i takt med att minuterna går.

När Handala II till slut glider in mot Stenpiren riktas allas uppmärksamhet mot vattnet. Regnet har inte lyckats skingra folksamlingen. Tvärtom verkar det ha förstärkt beslutsamheten hos dem som valt att vara på plats.

Det är inte bara antalet människor som sätter avtryck denna dag, utan även deras närvaro. Under några timmar förvandlas Stenpiren till en plats där solidaritet tar konkret form. I regnet, musiken, talen och mötena finns ett gemensamt budskap: Gaza får inte glömmas bort.