Snart seglar vi igen

 
Författare: 
Staffan Granér

Trots att merparten av Ship to Gazas passagerare fått återvända hem utan att ha kommit ut på havet är aktionen inget misslyckande. Huvudmålet har alltid varit att ställa blockaden av Gaza och dess humanitära konsekvenser i fokus för världens uppmärksamhet, skriver Staffan Granér.

 Vi som har arbetat med svenska Ship to Gazas bidrag till den andra frihetsflottan tyckte nog att vi var luttrade och förberedda på många tänkbara scenarier efter fjolårets brutala attacker. Framförallt var vi förberedda på att möta eventuellt våld med genomtänkt ickevåld. För det som sedan hände hade vi ingen större beredskap.

Vi hade uppenbarligen underskattat hur framgångsrik den israeliska regimen och dess allierade i världspolitiken varit i sina ansträngningar att påverka såväl den grekiska som den turkiska regeringen under det gångna året.

Under den här tiden har vår aktion inte bara utsatts för tekniskt sabotage.

ETT ÄNNU STÖRRE HINDER har varit en obstruerande byråkrati som med ständigt nya och allt orimligare påfund fördröjt oss. Att detta var en genomtänkt strategi anade vi tidigt. När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sedan i ett offentligt tal demonstrativt underströk sin vänskap och tacksamhet gentemot sin grekiska kollega Giorgos Papandreou blev det än mer uppenbart. Något dygn senare kommer bekräftelsen, då det grekiska säkerhetsdepartementet tog blockaden av Gaza på entreprenad genom att utfärda ett dekret som i princip förbjuder båtar som har för avsikt att gå mot Gaza att lämna Grekland. Detta med hänvisning till en lagparagraf som rimligen bara skulle kunna tillämpas om vår seglats skulle utsätta Grekland för krigsrisk. När nu merparten av våra passagerare fått återvända hem utan att ha kommit ut på havet så kan det vara frestande att se årets frihetsflotta som ett misslyckande.

JAG VILL INTE INSTÄMMA i en sådan klagokör. Huvudmålet med våra aktioner har alltid varit att ställa blockaden av Gaza och dess humanitära konsekvenser i fokus för världens uppmärksamhet. Under de senaste veckorna har medier världen över ägnat stort utrymme, inte bara åt vår aktion utan också åt situationen i Gaza.

Visst har en hel del av detta utrymme använts för att svartmåla oss och åt att försöka trivialisera blockadens effekter. Men i längden så är det blockadmotståndet som vinner på uppmärksamheten, då allt fler inser att blockaden av Gaza inte bara strider mot folkrättens principer utan också mot det allmänna rättsmedvetandet. Israeliska liv blir inte säkrare för att Gazabor förvägras säker livsmedelsförsörjning, bostäder, sjukvårdsresurser, tjänligt dricksvatten och utbildningsmöjligheter.

VI KOMMER INTE ETT STEG närmare avspänning och dialog för att Gazas näringsliv efter fyra år av nästan obefintlig export slagits i spillror så att arbetslösheten nu närmar sig 45 procent och Hamas blivit en av de största återstående arbetsgivarna. Det är därför som ett närmast enigt världssamfund faktiskt ser sig tvingat att ta avstånd från blockaden.

Problemet är att detta avståndstagande stannar vid ord. Det är detta hyckleri som berättigar vår existens, att synliggöra det är en viktig poäng med vårt sätt att agera. När vissa regimer nu överger sin passivitet för att vidta åtgärder som går stick i stäv med vad man tidigare sagt så blir motsättningen uppenbar. Då blir det också lättare att utkräva politiskt ansvar.

Dessa framgångar har i år åstadkommits utan förluster av båtar, last eller människoliv. Med alla resurser i behåll kommer Ship to Gaza och frihetsflottan snart att kunna segla igen. Då kommer avseglingshamnen säkerligen inte att vara grekisk.

ATT SÅ STORA RESURSER läggs ner på att stoppa och förtala oss är faktiskt också en bekräftelse på att vårt sätt att arbeta fungerar. Det är uppenbart att vi med små resurser och fredliga metoder faktiskt nöter på blockaden och gör den politiskt och ekonomiskt dyr, inte bara för Israel utan också för den maktordning som gör detta övergrepp möjligt. Stoppar oss gör de inte. För dem som vill åstadkomma det har jag ett råd: Häv blockaden och låt Gazas instängda invånare handla och röra sig fritt över hav och land.

Staffan Granér
Medlem i Ship to Gaza och i Judar för Israelisk palestinsk fred

Tidigare publicerad i Dagens ETC

http://dagens.etc.se/debatt/snart-seglar-vi-igen