Om det grekiska beslutet att stoppa Frihetsflottan 2011

 
Författare: 
Dan Israel

Tal av Dan Israel under en manifestation utanför den Grekiska ambassaden den 2 juli 2011. Manifestationen anordnades av Ship to Gaza Stockholm med anledning av det Grekiska beslutet att stoppa alla båtar i den andra Frihetsflottan.

Vänner till Gazas folk

Den 30 juni höll Benjamin Netanyahu ett tal där han särskilt tackade “min vän den grekiske premiärministern”: Netanyahu visste vad han talade om. Ett dygn senare förbjöd den grekiske säkerhetsminister Christos Papoutsis alla fartyg under grekisk och utländsk flagg på väg mot Gazas farvatten, att lämna grekiska hamnar. Ett  större område i östra Medelhavet kommer kontinuerligt att övervakas i syfte att elektroniskt spåra skepp som tros vara på väg mot det område som ligger under Israels blockad.

Tydligare än så kan ingen visa hur Israel nu outsourcat sin fem år långa blockad av Gazaremsan till att gälla hela Medelhavet. Tidigare omfattade den inte bara Gazas territorialvatten utan Israel hävdade att deras säkerhetszon sträckte sig 20 sjömil utamför denna. Mavi Marmara bordades 80 sjömil utanför Gaza. Och nu sträcker sig blockaden uppenbarligen ända till Pireus. Vi protesterar å det bestämdaste och kräver av den grekiska regeringen att den omedelbart upphör med sitt brottsliga samarbete med Israel i den kollektiva bestraffningen av befolkningen i Gaza.

Den fråga vi måste ställa oss –  och som vi måste ställa till vår regering – gäller denna utvidgning av blockaden bara Medelhavet? Gäller den Atlanten? Gäller den Östersjön, gäller den andra europeiska och svenska hamnar? EU och den svenska regeringen måste nu tydligt förklara att det inte kan finnas några inskränkningar i medborgarnas rätt att färdas fritt på haven och fritt och på alla sätt kunna visa solidaritet med våra instängda systrar och bröder i Gaza.

I samma tal tackade Netanyahu de israeliska försvarsstyrkorna och de olika säkerhetstjänsterna för ”att de systematiskt och konstant –och med påhittighet – har utvecklat vår förmåga att försvara oss genom att nå längre bort än vi någonsin gjort förut.” Vi i Ship to Gaza vet att detta inte är tomma ord. Bara för några dagar sedan stod jag själv i en av Pireus hamnar och såg på den saboterade svenska passagerarbåten. Och samma sak hände med den irländska båten i en turkisk hamn. Och var kommer det att ske nästa gång: I Göteborgs hamn eller i Sundsvall? Gäller det bara båtar och andra materiella saker eller gäller det människor också?

Men vänner, låt oss inte tappa fokus. Det som nu händer oss är inget mot det som händer befolkningen i Gaza varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Det är ju just därför vi står här, det är därför vi vill segla. Det är för att Gaza är världens största utomhusfängelse.

Israelerna säger att blockaden är till för att hindra vapensmuggling men de vet att de farligaste projektiler som Fihetsflottiljen  för med sig är femhundra fotbollar. Fredrik Malm, Claes Arvidsson och andra riddare av den sorgliga skepnaden till Israels försvar säger att allt det vi för in i Gaza är ett stöd till Hamas. Samtidigt säger de att Flottiljen är onödig för att Israel redan för in allt som Gaza behöver. Jag har aldrig förstått hur det där går ihop. Varför är inte det bistånd som FN och Röda korset ger till Gaza ett stöd åt Hamas men den cement och sjukvårdsutrustning som vi tar med oss? Och de påstår också med hänvisning till artiklar som producerats av den israeliska krigsmakten att det inte råder någon humanitär kris i Gaza.

Men sanningen är naturligtvis helt annorlunda.På en förfrågan till Oxfam den 12 juni säger direktören för Gazas centrala apotek: Den akuta bristen på medicin har aldrig varit så kritisk som nu…Av 480 mediciner på listan över det mest nödvändiga är 178 eller 37% helt slut och på andra har bäst föredatum gått ut.

Och Chris Gunness, talesperson för United Nations Relief and Works Agency sa den 28 juni, för några få dagar sedan i en intervju:

Om det inte fanns någon humanitär kris, om krissituationen inte omfattade nästan alla delar av livet i Gaza – då skulle behovet av flotillan inte finnas. Om det inte fanns någon blockad skulle flotillan inte heller behövas. Låt oss se över grundläggande fakta om den humanitära situationen:. 95 procent av allt vatten i Gaza är odrickbart. 40 procent av alla sjukdomar är vattenburna, alltså orsakade av dåligt vatten. Arbetslösheten är 45,2 procent. 80 procent är beroende av bistånd. Antalet som trots bistånd inte kan försörja sig själva och sina familjer har tredubblats sedan blockaden infördes. Det råder helt klart kris i Gaza som omfattar alla delar av livet. Vi försöker bygga skolor, hundra nya skolor … men möter stora problem. Krisen gäller utbildning, krisen gäller den allmänna hälsan. De miljoner liter orenat avloppsvatten som rinner ut i havet orsakar kris i folkhälsan. Låt oss bli av med denna blockad och därmed skulle behovet av en flotilla upphöra.

Bättre kan det inte sägas.

Låt mig avsluta med Samuel Becketts ord. "Har du någonsin försökt? Har du någonsin misslyckats? Spelar ingen roll. Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre.”

De senaste dagarnas händelser i Grekland kommer inte att ändra något. Israels blockad kommer att brytas.

Låt våra skepp få segla! ”Outsourca” inte blockaden till Europa! Vi ger aldrig upp!