Tillsammans med att nyheten om den israeliska krigsmaktens piratdåd mot Ship to Gazas fisketrålare Marianne av Göteborg sprids över världen, riktas kritisk uppmärksamhet mot den israeliska ockupations- och blockadpolitiken. Ledarna som bär ansvaret för denna politik är väl medvetna om risken som denna uppmärksamhet för med sig. De gör därför sitt bästa för att blanda bort korten.

1) Det finns ingen blockad

Kommentar: I samband med kapningen av Marianne av Göteborg deklarerade Netanyahu för en förvånad presskår att Gaza inte (längre?) är under blockad. Varför hindrades i så fall Marianne och hennes besättning att nå sin destination? Varför förbjuds Gazas invånare från att besöka släktingar, universitet, arbetsplatser på Västbanken eller utomlands? Varför förbjuds i princip all export medan den restriktiva importen tvingas gå via israeliska ockupationsmyndigheter?

2) Blockaden är laglig

Kommentar: I nästa andetag förklarade Netanyahu att även om Gaza är under blockad så är denna laglig, ett påstående han sannolikt bygger på den s k Palmer-rapporten, en partsinlaga utan juridiskt värde som tillkom för att lösa den diplomatiska tvisten mellan Israel och Turkiet efter överfallet på Mavi Marmara 2010 då tio aktivister dödades. Även om situationen mellan Gaza och Israel beskrivs som ett krigstillstånd är - vilket flera folkrättsexperter påpekat - blockaden olaglig och ett brott mot mänskligheten enligt artikel 33 i den fjärde Genevekonventionen eftersom den innebär kollektiv bestraffning av ett helt folk.

3) Blockaden är ”bara” en sjöblockad

Kommentar: ”Sjöblockad” är en förskönande omskrivning för det järngrepp som Israel och delvis Egypten håller Gaza och dess 1,8 miljoner invånare i. På marken är Gaza kringgärdad av mur, stängsel och en utifrån stipulerad ”säkerhetszon” som berövar Gazas bönder livsviktig jordbruksmark. I luften patrullerar israeliskt krigsflyg och obemannade s k drönare som utför massiv bombning eller riktade attacker mot misshagliga mål. Havet utanför den lilla strandremsan är förbjudet område för Gazas fiskare utanför en gräns som de israeliska ockupationsmyndigheterna flyttar fram och tillbaka mellan tre och sex sjömil. Även om de palestinska fiskarna håller sig inom beordrat farvatten riskerar de att beskjutas och deras båtar att beslagtas.

4) Det råder ingen humanitär kris i Gaza

Kommentar: Påståendet framförs regelbundet av de israeliska ockupationspolitikerna och deras megafoner runt om i världen, senast av Svenska Dagbladets Claes Arvidsson. Påståendet brukar kompletteras med en sifferuppgift på hur mycket förnödenheter som Israel släpper igenom via en av sina gränsövergångar. Människor svälter inte ihjäl i Gaza, även om grundvattensituationen är akut och elbristen konstant, liksom behovet av mediciner, byggnadsmaterial, läromedel. FN, biståndsorganisationer, Världsbanken är eniga om att blockadens konsekvenser enbart kan beskrivas som katastrofala för den instängda befolkningen.

5) Om det är kris i Gaza så är det inte Israels fel utan Hamas

Kommentar: Påståendet att roten till det onda ligger hos styrande Hamas snarare än i den israeliska blockaden upprepas på och mellan raderna i flera mainstreammedier runt om i världen, däribland av Dagens Nyheters Mellanösternkorrespondent, Nathan Shachar. Det är ett retoriskt försök att med hjälp av terroriststämpeln skymma sikten för vad som utgör den huvudsakliga anledningen till krisen i Gaza, nämligen blockaden och ockupationen. Den enögda fokuseringen på och demoniseringen av Hamas-regimen - som kom till makten via demokratiska val 2006 - snedvrider analysen av konflikten och försämrar förutsättningarna för en utveckling mot en hållbar och rättvis fred.

6) Det är värre i Syrien än i Gaza

Kommentar: Ja, det är värre. Men att det är dåligt på en plats hindrar inte insatser för att förbättra läget på en annan. Också detta argument brukade användas av Ship to Gazas kritiker - tills vi uppmanade dem att själva engagera sig i en insats för mänskliga rättigheter, samt erbjöd oss att dela med oss av våra erfarenheter. Dessutom finns det en principiell skillnad mellan Syrien och Israel. Syrien är en sönderfallande diktatur som befinner sig öppet inbördeskrig med flera inbördes stridande fraktioner. Israel är en demokrati med ambitionen att räknas till världens civiliserade länder. För ett sådant land går det inte an att decennium efter decennium utöva apartheidpolitik mot människor på det egna eller angränsande territorier.

7) Ship to Gaza är ett jippo

Kommentar: Epitetet ”jippo” är en oförskämdhet mot de många människor som lägger ned tid och engagemang, och i vissa fall riskerar liv och lem, i ideellt arbete för en bättre värld. Omedvetet skvallrar det nedsättande ordet om att belackaren anar och irriterar sig på att Ship to Gaza är en typ av aktion som ställer blockadmakterna Israel och Egypten, men också det internationella samfundet och mainstreammedierna, inför ett svårlöst dilemma genom att peka på avgrunden mellan retoriken om folkrätt och mänskliga rättigheter och den verklighet som kännetecknas av ockupation och blockad. Möjligen är det därför som ingen palestinier på ockuperat område kallat Ship to Gaza för ”jippo”.

8) Ship to Gaza drivs av Israelhatande och antisemitiska terrorister som försöker smuggla vapen till sina meningsfränder i Gaza

Kommentar: Nej. Våra drivkrafter är solidaritet och övertygelse om att mänskliga rättigheter omfattar alla människor. Sannolikt har inga fartyg som seglat på de sju haven blivit så noggrant inspekterade av europeiska hamnmyndigheter som Ship to Gazas Estelle och Marianne.

9) Varför säger ni aldrig något om Egyptens ansvar?

Kommentar: Det gör vi (se ovan). Egypten spelar en destruktiv roll som partner i blockaden mot Gaza. Det hindrar inte att det är Israel som är ockupationsmakten som kontrollerar Gazas luftrum, territorialvatten och merparten av dess landgräns.

10) Varför tröttnar ni inte?

Kommentar: Droppen urholkar stenen.