Under den klara stjärnhimlen

Blog: Marianne av Göteborg Skapad 15/6 2015 kl 21:07
 

Blogginlägg Kl. 18.06 13 juni 2015 någonstans i Medelhavet mellan Spanien och Italien. Om någon skulle frågat mig för ett par veckor sedan vad det häftigaste jag varit med om skulle jag garanterat inte ha sagt att det var att befinna sig på en fisketrålare mitt ute på Medelhavet. Att sitta ute på däck mitt i den kolsvarta natten och se hur den enorma klara stjärnhimlen smälter ihop med det vidunderliga mörka havet.

Inte heller skulle jag sagt att det var en resa tillsammans med främlingar från olika platser i världen, med olika bakgrund, erfarenhet, historia och personlighet. Men vi alla har en sak gemensamt. Målet att bryta Israels nio år långa blockad mot Gazaremsan och uppmärksamma den humanitära katastrof palestinierna tvingas leva i.

Jag befinner mig nu på min andra sträcka med Marianne. Nästan hela besättningen gick av i Motril och ny gick på. Det har varit två väldigt olika resor. Den förra tredagars turen från Lissabon till Motril i Spanien var väldigt intensiv, vi som inte varit ute såhär på sjön mycket alls fick vänja oss vid livet på en båt. Lära sig balansera och allt man behöver tänka på som att alltid säkra lösa saker, komma ihåg hasparna på varenda litet skåp och lucka. Och komma in i de arbetsuppgifter och rutiner vi blivit tilldelade. Jag hamnade i köket som assistent åt skeppskocken vilket var en stor utmaning och erfarenhet. Men dagarna gick, jag lärde mig otroligt mycket och började känna mig ganska hemma.

Slumpen utvisade att jag skulle hoppa in som skeppskock nästa resa till Italien. Dagarna vi hade i Motril var både stressiga då vi skulle få inhandlat allt som mat och extra vatten, lagat och fixat de grejer som behövdes inför nästa seglats, men också väldigt trevliga. Vi blev mottagna med enormt stöd och kärlek från de lokala aktivisterna. De körde oss hit och dit, tvättade våra kläder, bjöd oss på lokala delikatesser och anordnade en manifestation i en liten by en bit bort. Där hölls det tal både av spanska representanter och även delar av besättningen på Marianne. Vi fick även fantastiskt fina gåvor som hemodlade avokados, tomater och lokal frukt. Det är så fint och hoppingivande att träffa alla dessa människor som tror på det vi gör och på att aktionen skall och måste lyckas. Med denna optimism och energi med oss åkte vi sedan vidare mot Sicilien.

Fjärde dagen på sjön har nu gått och livet ombord börjar kännas som vardag. Livet därhemma känns lite extra avlägset då vi inte har haft täckning på tre dagar. Men lugnet, rutinerna och tryggheten man faktiskt känner gör att man tar det för vad det faktiskt är och lever i nuet. Man har möjligheten att fundera på vad det är vi gör och varför vi gör det. Man hinner sitta ned och prata med varandra, utbyta tankar och funderingar, erfarenheter och nya idéer. Dagarna löper på fortare än vad man tror och rätt vad det är dyker det upp några delfiner som hoppar bredvid båten. På kvällarna när det blir riktigt mörkt kan man se självlysande maneter som dyker upp under akterpropellern och simmar iväg i glittrande neonfärgade horder. I eftermiddags stannade vi och tog ett efterlängtat dopp i det svalkande havet.

Om man stannar upp och tänker på det är det lätt att känna sig liten i denna lilla båt i detta enorma hav där vad som helst kan hända. Men då får man komma ihåg att vi är så många som är med på Marianne, inte bara vi som fysiskt är här utan varenda person som stöttar denna enormt viktiga solidaritetsaktion världen över. Och tack vare allt jobb, slit och enorma stöd har Marianne nått mer än halvvägs till målet. Ensam kan man komma långt med tillsammans kan man göra vad som helst! Nästa stopp Sicilien, därefter bryter vi blockaden!