Marianne - ett förstklassigt bygge

Blog: Marianne av Göteborg Skapad 6/5 2015 kl 16:00
 

Jag har tyvärr inte möjlighet att delta i avfärdsfesten, men vill skicka min hälsning till er alla ombord och till er som gjort avfärden möjlig.

Som gammal sjöman och skutseglare har det varit ett sant nöje att se den frenesi som utbröt när denna båt skulle göras klar, och som involverat så många, ingen nämnd och ingen glömd, men anmärkningsvärt en hel del människor som aldrig arbetat med sådana här saker - men ändå gjort det med den äran. En prestation till den praktiska handlingens ära!

Jag tror gubbarna som byggde denna båt skulle nickat instämmande (sorry tjejer, emanicipationen hade inte nått Karstensens Skibsvaerft 1977). Jag råkar ju känna dem alla, och vill att ni som nu ska segla ombord i ”Marianne” ska veta att hon är ett förstklassigt bygge, skapat av några av de bästa skeppsbyggarna i Skandinavien – och därmed i världen. Jag skulle kunna skriva långa noveller om alla de härliga människor som timrade ihop denna och andra fartyg på 70- och 80-talet, för det var en färgstark samling. Stor kunskap, lång erfarenhet, en passion för sitt arbete – och oräkneliga liter Hof, det var så ”Marianne” kom till.

Bäst minns jag timmermannen Anders Andersen, för hans finurliga detaljlösningar och hans outtömliga förråd av goda historier, de flesta med en smula skärpa – alltid riktad uppåt. Och förstås Timmermannen med stort T, Kurt Sörensen, ”Kungen av Skarvyxan”, han som med ögonen lysande av lust högg allt det svåra i de stora timren, som stäv- och kölspunningarna, akterstävens fasning osv. Kurt kunde – om han inte varit en så stillsam och nästan blyg person – ha sagt som båtbyggarna på Orust brukar skrävla: ”Hyvla du, så kommer jag och jämnar till med yxan sen!”

Vid sjösättning engagerades alle man och några till! ”Marianne” är ungefär 18 meter, det blir cirka 15 i kölen, då gick det åt 30 man på varje sida, 60 man! För när fartyget skulle lyftas från byggblocken till sjösättningssläden skedde det med kilar, en stor träkil per halvmeter på varje sida. Anförda av Børje Nielsen, den gamle motståndsmannen, vapen- och judesmugglaren, slogs kilarna med släggor, alla samtidigt, i perfekt takt… så lyftes skrovet en tum från bädden och vilade därmed på släden, som snart skulle glida ner i vattnet. Børje flinade belåtet, tände en cigarr och sa att ”Guds kraft är stor… men kile-kraften, den är nog större!”

Så segla lugnt, kamrater. Ni har ett gott fartyg, och gubbarna som byggde henne gillade folk som gjorde nåt rejält och konkret - och åtminstone den där flyktingsmugglande förmannen, han hade bergis glatts åt det ni nu gör.

hälsar Jens Marklund