Marianne är vårt eget verk

Blog: Marianne av Göteborg Skapad 6/5 2015 kl 07:36
 

Tisdag 5 maj. Det regnade ordentligt i Göteborg när Marianne anlände tillbaka till Ångbåtsbryggan vid Klippan efter en kort provtur ute i Göteborgs skärgård. Tanken var att jag egentligen skulle hålla nattvakt från kl 23:00 men fick istället hjälpa till med att förtöja henne till kaj. Allt hade gått bra ute på sjön men man märker att en hel del arbete återstår för att få henne i toppskick. Att kunna åka sträckan till Gaza finns det däremot inga tvivel om.

Varje gång jag går ombord på Marianne får jag en speciell känsla, en känsla jag även fick när jag gick på Estelle. Här befinner jag mig på ett fartyg som har betalats av pengar som aktivister har samlat in, drivs av en besättning som själva är aktivister och båten själv är döpt efter en aktivist.

Marianne var med på det första mötet jag var med på för Ship to Gazas lokalgrupp här i Göteborg. Hon var med och arrangerade stödgalor, samlade pengar, sålde knappar och t-shirtar tillsammans med mig och mängder av andra aktivister runt om i Sverige. Det är inte någon tillfällighet att vårt fartyg heter Marianne, det säger en hel del om oss som rörelse.

För vi är en gräsrotsorganisation där aktivister så som Marianne var och är grunden för all vår verksamhet. Vårt fartyg heter Marianne, men det heter också Moa, Micke och Muhammed och alla andra människor som gått samman för att gemensamt förändra på orättvisor. Det spelar egentligen inte någon roll om det är för att höja lägstalönerna i USA, eller för att rädda jobben på det nedläggningshotade skattekontoret i Ludvika eller för att bryta blockaden mot Gaza. Går tillräckligt många människor gemensamt ihop mot orättvisor så spelar det ingen roll om motståndaren heter McDonalds, Regeringen eller den israeliska staten.

Men det som är viktigast i samtliga fall är att det finns den där aktivisten som delar flygblad utanför konsum en söndag förmiddag eller samlar in pengar på Möllan varje lördag året runt eller sätter upp affischer om en stödspelning i halva staden.

Det som behövs är en Marianne, en Marianne jag träffade på det där mötet för nästan exakt fyra år sedan.

Martin Fahlén