Helena Lindholm Schultz - droppen urholkar stenen

Blog: Marianne av Göteborg Skapad 16/5 2015 kl 09:26
 

Idag är det 67 år sedan Israel blev en självständig stat. För den judiska befolkningen och för dagens Israel representerar detta datum oberoende från det forna brittiska mandatväldet, befrielse och möjligheten att bygga en egen stat. För palestinierna representerar den 15 maj 1948 istället den stora katatstrofen, nakba. I händelseutvecklingen runt staten Israels bildande flydde drygt 700,000 människor från sina hem och jordar i Palestina. Palestinierna utgör sedan dess en flyktingnation, en vandrande identitet, med varierande status vad gäller medborgarskap och legal identitet.

Från de södra delarna av Israel, från Jaffa, de områden som blev städerna Ashkelon och Ashod flydde många till Gaza som då var under egyptisk kontroll. Idag lever 1,8 miljoner människor i Gaza. Ca 70 % av befolkningen är flyktingar eller ättlingar till flyktingar från den tiden. Flyktingskapet ‘‘ärvs’’ i generationer och formellt sett bestäms det av FN-organet UNRWAs registreringshandlingar. I Gaza är flyktingarna statslösa, utan medborgarskap. En av många tragiska paradoxer med den palestinsk–israeliska konflikten är att när den judiska diasporan fick ett ‘‘nationalhem’’ och territorialiserades, så föddes en ny diasporabefolkning.

Gazaremsan har under modern historisk tid ömsom varit under egyptisk kontroll, ömsom under israelisk. Repressionen gentemot Gaza har alltid varit förhållandevis hård, oavsett vem som styrt och kontrollerat. Idag styrs Gaza av Hamas, efter ett parlamentsval som hölls 2006. Hamas regim innebär också det ett förtryck av den palestinska befolkningen. 2007 införde Israel en blockad gentemot Gaza; en blockad som innebär stora ekonomiska svårigheter och umbäranden. All rörlighet begränsas; Gazas befolkning är i princip instängd. Handeln är starkt begränsad. Företagsamheten är i spillror. Fiske tillåts inte utanför en mycket begränsad zon. Ca 50 % av den arbetsföra befolkningen är arbetslös. 43 % av befolkningen är under 14 år, att jämföra med ca 17 % för Sverige. En ung och växande befolkning utan framtidsmöjligheter eller tilltro till ekonomisk utveckling och förhoppningar om ett bättre liv utgör en grogrund för desperation, hopplöshet, vilket i sin tur riskerar bana väg för antingen politisk apati hos en hel generation unga människor eller radikalisering. Blockaden ökar inte Israels säkerhet; tvärtom.

Det akuta behovet av återuppbyggnaden av Gaza efter det senaste kriget under 2014 försenas och försvåras genom blockaden.

Blockaden är ohållbar ur alla synvinklar och den måste hävas. Gaza och dess befolkning måste ges möjlighet till ekonomisk utveckling och framtidstro. Om detta är världssamfundet så gott som överens. Bara genom det finns också förutsättningar för en framtida hållbar lösning på den palestinsk–israeliska konflikten.

Jag tänker på allt detta på den korta överfärden mellan Malmö och Köpenhamn ombord på den lilla fisketrålaren, Marianne av Göteborg. Jag tänker också att Ship to Gaza är en väldigt konkret rörelse, med fokus just på denna fråga; det ohållbara i att hålla en befolkning ekonomiskt, politiskt, socialt och fysiskt isolerad. Det strider också mot vårt globala tillstånd och främjandet av rörlighet av handel, varor, människor och arbetskraft. Få tror väl egentligen att Ship to Gaza kommer att lyckas bryta blockaden även om det är målsättningen. Men genom att fästa uppmärksamhet på själva ohållbarheten, kan medvetenhet öka och pressen på Israel såväl som Egypten att häva blockaden och lätta begränsningar att öka. Jag tänker också att det finns en symboliskt viktig dimension i att i våra tider där människor i så förfärande hög utsträckning dör i försöken att söka sig till Europa för ett bättre liv, oavsett skäl, faktiskt söka korsa gränser åt andra hållet och söka bistå en starkt utsatt civilbefolkning. Palestinier från Gaza har också dött på färden över Medelhavet.

Ett litet skepp kommer lastat med solceller, barnmorsketrattar och sig själv. Marianne av Göteborg är nämligen tänkt som en gåva till det palestinska fisket. Symboliska handlingar ska inte underskattas i världspolitiken. Droppen urholkar som bekant stenen.

Helena Lindholm Schultz var delegat ombord på Marianne mellan Malmö och Köpenhamn.

Hon är professor i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet.