Fem dagar med världens bästa solidaritetsaktion

Blog: Marianne av Göteborg Skapad 27/5 2015 kl 21:45
 

Jag heter Jesper Hillbom och sitter i förbundsstyrelsen i Ung Vänster som är Vänsterpartiets ungdomsförbund. Under några dagar fick jag möjligheten att resa med Ship to Gaza, nedan berättar jag hur jag upplevde det och varför jag tycker Ship to Gaza är så viktigt.

Tisdagen 19 maj fick jag ett samtal från Truls som jobbar på vår förbundscentral. Han småpratade först lite om kongressen vi hade helgen innan men gick snabbt vidare till sitt ärende: ”Vill du åka med Ship to Gaza, du åker imorgon och blir borta några dagar, beroende på vädret.” jag svarade att jag behövde fundera lite men egentligen hade jag bestämt mig direkt. Självklart ville jag åka med Marianne av Göteborg. Jag lånade snabbt ihop varma kläder, körde ner dem i min ännu inte urpackade ryggsäck och bokade resan till Cuxhaven i Tyskland.

Det tog en dag att resa ner eftersom jag skulle hämta reservdelar i Stockholm först. Välbehövliga sådana uppenbarligen för vi gav oss av mot Brest redan dagen efter jag anlände.

Som politiskt engagerad har Ship to Gaza och andra solidaritetsprojekt med Palestina varit ständigt närvarande. Så många demonstrationer, kulturkvällar, insamlande av pengar, försäljning och många möten har vigts åt detta. Det är därför svårt att beskriva känslan av att komma ombord på Marianne och därmed bli en del av Ship to Gaza. Inte för att jag kunde bidra med så mycket ombord, min minimala sjövana i kombination med en kraftig dygnslång sjösjuka gjorde mig ganska passiv till att börja med. För den utomstående, som jag, är Ship to Gaza en viktig symbol. Men för besättningen blir såklart trålaren de färdas på något mycket mer. Det har lagts massor av ideella timmar på att rusta upp båten och även under resans gång görs hela tiden förbättringar. Besättningsmedlemmarna är fantastiskt kompetenta och uppfinningsrika. De suddar ut motsättningen mellan symboliken i att bryta blockaden och att faktiskt erbjuda det palestinska folket på Gazaremsan en bra fiskebåt som de så mycket behöver.

Att resa såhär är ganska enformigt, de långa vaktpassen smälter samman. Kl 9 i lördags, precis när vår grupp skulle gå av ett pass och äta frukost, blev i anropade av franska kustbevakningen som ville komma ombord och inspektera. Jag blev såklart orolig, de som varit med tidigare konstaterade bara cyniskt att ”det börjar tidigt”. De syftade på den särbehandling och regelrätta förhalningar som skedde mot exempelvis Estelle eller mot Freedom Flotilla II i Grekland. Kustbevakningen kände alltså väl till vilka vi var och kopplingen till tidigare Ship to Gaza-skepp, det var uppenbart att de var informerade sedan tidigare och kontrollen hade beordrats långt upp i hierarkin. Det som överraskar mig är hur ett så harmlöst initiativ kan generera så mycket motstånd hos flera myndigheter. Men som Åsa som också reser med båten beskrev det så ”är det ett kvitto på att vi är ett hot mot Israels blockad” och att strategin som Ship to Gaza har är riktig.

I morse, måndagen 25 maj, kom vi fram till Brest där vi mottogs av palestinavänner och massor av flaggor. Nu hoppas vi på att kanske få duscha och tvätta. Sedan ska jag bege mig hemåt mot Sverige och Marianne fortsätta färden mot Palestina.