Vem seglar med Estelle till Gaza för att bryta blockaden? Passagerare III: Nils Johan Sjøstrøm, Norge

Pressmeddelande Skapad 14/10 2012 kl 15:56
 
Nils Johan Sjøstrøm, 49, från Oslo

Nils Johan Sjøstrøm, 49-åring från Oslo, reser med Ship to Gaza eftersom han vill att människorna i Gaza ska veta att de inte är glömda av världen. Han vill vara en del av en gryende, global och mänsklig solidaritet: ”the spirit”. Om stater och politiker vill blunda inför totala oförrätter, som de palestinierna utsätts för, och dränka förtryck i tystnad slår sig människor från olika länder ihop för att protestera och häva tystnaden. Den globala aktivismen färgas av en solidaritet som är starkare mellan folk och folk än mellan folken och de politiker som inte agerar.

Arbete som stuntkock är en av Nils många sysslor. Det innebär att han lagar mat till mängder av människor under de mest varierande förhållanden, från tre gånger sextiofem middagar åt en snobbig tankesmedja till supé för gruppen Pain Solution i Oslo.

På Estelle har han fixat käk i full storm. Han har varit journalist på både radio, tv och tidningar, ägt en affär för t-shirttryck och bott i San Fransisco och Nicaragua. Och under hela denna tid har han också alltid jobbat ideellt.

Nu bor han i skogen utanför Oslo och när norsk tv ville skildra en norsk Ship to Gaza-farare gjorde de hemma-hos-reportage hos Nils. Det kan man förstå. Nils är ungefär så långt från de ”aggressiva aktivister”, som många gärna vill utmåla Ship to Gaza-resenärer som, man kan komma. Han vill inte höra talas om det, men jag skulle säga att han tillhör den sällsynta gruppen ”en god människa.” Hur skapades hans livsinställning?

”Jag har en hemsk bakgrund. Från det jag var sexton år levde jag som hemlös på Oslos gator, svalt och for fruktansvärt illa.” Han bodde senare på olika barnhem tills han en dag träffade på några punkare från Brixton, UK – detta var under den äkta punktiden. Tillsammans med norska punkare ockuperade de ett hus och på den vägen är det. Till slut fick de ett hus av Oslo stad och där lagar Nils sen trettio år mat åt hemlösa, uteliggare, knarkare, prostituerade, alkoholister, papperslösa – en restaurang för samhällets utstötta: ”Blitz”. I takvåningen finns en kvinnoradio, ”Radiorakel”, där han undervisar aspirerande i radiojournalistik. Han kallar sig oberoende socialist.

I Bermeo i Baskien, där Estelle la till, kom en dag en man från en by och erbjöd stöd till Ship to Gaza. Nils placerades i en bil och under vansinneskörning åkte de från gård till gård där alla överöste honom med gåvor: apelsiner, citroner, örter, t o m åtta levande hönor. ”Baskien känner djupt för Gaza. De vet vad längtan efter frihet betyder.”

I Neapels hamn ville den mobila säkerhetskontrollen som placerats framför Ship to Gaza-båten inte släppa igenom den mat som Nils bunkrat för den sista etappen. Medan den frysta maten höll på att tina på lastbilen diskuterade de olika polislagen med varann. Plötsligt infann sig en kvinna med väldig pondus, troligen från stadshuset. Maten fick lastas, men varenda matbit (en lastbil full) skulle scannas i den mobila säkerhetskontrollen.

”När jag beslöt mig för att bli journalist trodde jag att man kunde förändra världen med ord” säger Nils. ”Och visst, man kan skildra nöden och förtrycket. Men nästa dag är det alltid en ny story. Det betyder ju inte att lidandet hos dem i den redan glömda storyn har upphört, utan det pågår och pågår och pågår. Nu är jag inte längre så säker på att världen kan förändras med ord; det måste till handling. Det är därför jag befinner mig ombord på Estelle på väg till Gaza för att bryta den illegala blockaden.”

Maria-Pia Boëthius