Blockadens mänskliga konsekvens. En sann berättelse av barnläkaren Henry Ascher

Pressmeddelande Skapad 18/10 2012 kl 12:38
 

Som barnläkare och professor i folkhälsovetenskap arbetar jag mot sådant som begränsar människors rätt till hälsa. I Göteborg handlar mycket om växande sociala klyftor, okunskap om flyktingars och flyktingbarns behov och begränsningar i papperslösas rätt till vård. I andra delar av världen dör människor som en följd av politiska beslut.

Vi kan kalla henne Mona. Hon är 32 år och mor till två små barn då hon upptäcker två knölar i bröstet. Det visar sig snart att hon har bröstcancer. Hon opereras och påbörjar behandling med cellgifter, cytostatika, för att ta död på kvarvarande cancerceller. Hon genomgår två omgångar och bortsett från de biverkningar man kan förvänta så går det bra.

Sedan börjar problemen.

På sjukhuset är medicinerna slut och det finns inga att uppbringa någonstans. Orsaken? Mona råkar vara född och leva i Gaza. Tillsammans med 1,6 miljoner människor, majoriteten barn, bor hon på en liten landremsa som är mindre än en tredjedel av Öland. Sedan över fem år är Mona och alla andra Gazabor utsatta för en blockad till lands och till sjöss av Israel. Införseln av varor är mycket liten och många varor får inte alls komma in. I stort sett all export är stoppad.

För Mona handlar det nu om liv eller död. Hon måste få cytostatika i rätt mängd och i rätt tid för att hennes friska celler ska hinna återhämta sig mellan behandlingarna men utan att cancercellerna hinner sprida sig. Hon ansöker om att få behandling på ett sjukhus i Israel. Hon får det och söker tillstånd att kunna passera gränsen från Gaza till Israel. När dagen för behandlingen är inne har hon ännu inte fått tillståndet. Efter påtryckningar från sjukhuset får hon till sist inresetillstånd några veckor senare. Men då har hon inte längre någon tid på sjukhuset...

Till sist får Mona sin tredje behandlingsomgång, men flera månader för sent. När det är dags för den fjärde omgången upprepas förhalningsspelet. Det dröjer många månader innan hon får behandlingen. Till sist ger hon upp.

I detta läge borde man fortsätta behandla Monas bröstcancer med strålning. Men det går inte. Inte för att Gazas sjukhus inte har kompetens för att klara det utan för att de radioaktiva substanser som behövs inte släpps in i Gaza.

Efter några månader får Mona plötsligt kraftiga ryggsmärtor. På sjukhuset i Gaza misstänker man att hennes cancer spridit sig. Man vill undersöka om det är så och om dottertumören i så fall kan opereras. Men för den diagnostiska undersökningen, scintigrafi, behövs en svagt radioaktiv isotop. Och sådana släpps inte in av Israel...

Historien om Mona berättas på ett seminarium om hälsosituationen i Gaza under Almedalsveckan av läkaren Rebecka Gardell Abu Asba vid Karolinska sjukhuset. Hon mötte Mona under ett besök i Gaza i våras. Mona är tyvärr inte ensam. Ofta diskuteras blockaden i övergripande politiska termer. Det handlar om terrorism, Hamas, fundamentalism och raketer. Monas berättelse visar en av blockadens effekter för vanliga Gazabor. Cirka 12.000 personer har nekats inresa till Israel för medicinsk behandling. Också bränslebristen slår hårt mot sjukvården. Sjukdomar sprids också eftersom 90% av dricksvattnet är förorenat och över 90 miljoner liter vatten dagligen rinner ut i Medelhavet utan tillräcklig rening. Orsaken: införsel av reservdelar till reningsverken blockeras.

När den svenska läkaren Rebecka Gardell Abu Asfa möter Mona i Gaza vet hon att hon inte kommer att leva länge till. Hon har svåra smärtor. Men hon får ingen ordentlig behandling för smärtorna. De läkemedel hon hade behövt saknas eftersom införseln blockeras.

Jag vet inte om Mona lever idag, om hennes två små barn nu är moderslösa. Men jag vet att hon under normala omständigheter hade haft kanske 80% chans att bli frisk från sin cancer. Sjukvården i Gaza är av hög klass och med modern bröstcancerbehandling är prognosen numera så god.

Berättelsen om Mona väcker frågor. Är tillgång till cancermediciner ett stöd för Hamas? Är smärtstillande mediciner för döende ett stöd för terrorism? På vilket sätt innebär blockaden av byggmaterial som förhindrar återuppbyggnaden av de skolor och bostäder som förstördes av Israel under Gazakriget 2008-9 en minskad risk för raketangrepp? Och hur kan reservdelar till vattenverk, avloppsreningsanläggningar och kraftverk utgöra ett hot mot Israel, en av världens starkaste militärmakter?

Många bedömare, också i Israel, menar att blockaden mot Gaza inte alls försvagat Hamas utan tvärt om bidragit till att stärka dem. Den har tvingat fram en tunnelekonomi som Hamas tjänat stora pengar på. Inte heller har raketbeskjutningarna från Gaza mot israeliska områden upphört.

Upprepade rapporter från FN-organ och andra varnar för en dramatiskt försämrad fysisk och psykisk hälsa bland barnen i Gaza, de som utgör över 50 % av Gazas befolkning. Det är just så effekterna av Israels blockad drabbar vanliga människor i Gaza. FN, WHO och UNICEF tillsammans med ett 50-tal organisationer, däribland Svensk Sjuksköterskeförening och Vårdförbundet, varnar för konsekvenserna av blockaden och kräver att den upphör omedelbart.

Mona kommer inte att överleva en cancer som borde varit möjlig att bota. Två barn förlorar sin mamma. Israels olagliga blockad leder till död och lidande för Gazas befolkning. Det är därför jag sedan 2010 deltagit i Ship to Gaza som med fredliga icke-våldsmetoder arbetar mot blockaden. Det kommer jag att fortsätta med tills den upphör.